Om | Sidkarta | Sök | Administrera | English
080603
19:30
Stångebro
Samling
17:40

Malmens FF - Tannefors IF A

2008 05 03 Malmens FF - Tannefors IF 0-9 (0-6)


Domare

Oliver Pavlovic. Han var bra igen.

Mål + assist

Samme Kullberg 3+1
Kenny Starfighter 2+1
Victorious Hansen 2+0
Tobbe Rooswall 1+1
Anton Carlsson 1+1
Richard Franzon 0+1
Adde Habet 0+0+2 (hockeyassist)

Utvisning (ar)

-

Varning(ar)

Richard Franzon






Adriene
Habet


Svantinho
Petré




Tobias
Rooswall

Tosse
Andersson


Hans Ingemar
Berg

Anton
Carlsson


Ola
Åkesson


Thomas
Andreasson

Samuel
Kullberg


Mattias
Bergehed

Kenny
Starfighter
















Avbytare: Victorious Hansen, Arne Egnell, Richard Franzon

Lagledare:


Tränare:
Niclas Carlgren



   Han kom som ett yrväder en majförmiddag med pipan, korten och domardräkten i en svångrem om halsen. Sedan dömde han Malmen–Tiffet utan att egentligen göra något som helst väsen av sig; till en början hördes en del upprörda röster när han inte blåste av spelare i offside-position, men efter att han släppt de första två-tre var det bara att börja ta djup och låtsas som om vi inte spelade med offside alls. De röda vann sedan med 5–3 och fröjdades medan Malmen var lite mindre glada.
   Några dagar senare damp det ner en försändelse i brevlådan där Tiffet bibringades att Malmen protesterat mot att domaren inte visat rött utan bara gult sedan en tiffare efter en riktigt skev felträff skrikit det svenska ordet för det som på norska heter kukk. Som domare kan man givetvis välja att inte höra alls, och om inte domarkåren har betydligt sämre hörsel än en genomsnittlig person är det också vad de flesta gör, men man kan inte blåsa av för könsord och sedan bara ge gult kort.
   Som sten på börda för domaren hade han fyllt i ett K för Könsord i kolumnen ”utvisningar” på domarrapporten efteråt. Ej undertecknad men skrivande tror visserligen att det mera berodde på att domaren inte kände till hur man fyllde i rapporten än på att han egentligen tänkt visa ut den röda syndaren, men det var detta, att han fyllt i utvisning men inte visat rött kort, som tydligen var den springande punkten för Malmen.
   Malmen hade alltså rätt i sak, vilket Tiffet höll med om i svaret till förbundet. Och efter ett tag kom förbundets, som inte ska sammanblandas med Justitias, beslut: omspel.

   Nu är det inte hela världen att spela mot Malmen en extra gång, i synnerhet inte i kalasväder på Stångebrofältet en tisdagkväll i juni då musorna sjunger Tiffets lov och arenan är proppad med röda supportrar, men om det skulle bli omspel varje gång en domare i division sex – eller för all del på vilken nivå som helst – gjorde ett misstag skulle serien likt Sisyfos och hans stenblock harva på i all evinnerlighet utan att någonsin nå slutet. En allseende och allvetande domare som strikt tillämpar alla regler i boken skulle inte ha fler än en handfull spelare kvar på planen i någon enda match.

   Men skit i det nu och spela istället.

   Sagt och gjort. Tiffet var på tå redan innan domaren blåst igång och när Malmen gjorde avspark for Kenny Starfighter som en mycket lätt skadskjuten iller mot deras straffområde, bet nästan försvararen i hälsenan i ren iver men behärskade sig och nöjde sig med att helt regelrätt bara ta bollen, bryta sig in i straffområdet och lossa den vänsterslägga som enligt Kenny själv flickor –98 skrattar åt. Bollen gick med halvdassig fart över kortlinjen men det märktes att Los Galácticos Rojos var på gång.
  
   Anton och Thomas täckte ensamma hela innermittfältet och det spelade ingen roll att Malmen emellanåt hade fem spelare där, Tosse och Mattias stod för ungdom, rutin, fart och finess på varsin kant, fyrbackslinjen med den formidable Svantinho, den eminente Mantorpsslaktarn Tobbe, den väldige Hans Ingemar Berg och den omnipotenta Ola plockade upp alla bollar bakåt och avstyrde alla anfallsförsök utom ett: en slapp långboll i tionde minuten orsakade misskommunikation och alla trodde att någon annan skulle ta den, Någon Annan iklädd brittisk himmelsgrå Malmen-tröja kom sättande, snodde bollen, rann igenom och trodde nog att han skulle hamna i protokollet när han fick fin träff mot bortre hörnet. Det trodde inte Adam i målet som studsade till, ven genom luften och avstyrde med en delikat räddning. ”Sveriges bästa division sex-målvakt” som Tobbe kallar honom.
   Och längst fram kutade Kenny och Samme runt, runt, runt och högg på allt. Samme hämtade boll, nickade vidare och dribblade, Kenny vrickade, mötte, spelade ut och kanterna fyllde på i rasande fart och spelade tillbaka in mot mitten där även Anton och Thomas kom farande.

   Tre dagar tidigare hade Tiffet spelat 3–0 mot Björsäter och alla som var där tyckte att Tiffet spelade riktigt bra – men avslutade lika dåligt som Nikolaj Valujev är stor. På Stångebrofältet denna tisdagkväll var spelet ännu bättre. Mycket bättre. Malmen är ett i alla avseenden skickligare lag än Björsäter men Tiffet spelade verkligen enormt jävla bra och rullade ut fullständigt. Att påstå att fyra–noll är i underkant efter tjugo minuters spel är kanske lite magstarkt, men Tiffet hade haft bud på fler än de fyra som gått in medan Malmen haft ett enda läge.

   Femte minuten: Hörna från höger som Malmen-målvakten går ut och försöker boxa bort, men inte bättre än att den hamnar i gapet på Tobbe Rooswall som stiger till väders från straffpunkten och pricknickar in ettan.
   Åttonde minuten: Anton pressar högt för att stänga passningsvägar, en Malmen-spelare tänker kanske för sig själv ”klart grabben ska ha en passning” och slår den rakt i gapet på Anton som har gata till målet och iskallt sätter tvåan i högra hörnet.
   Artonde minuten: Kenny, Anton och Ola passar varandra några gånger på högerkanten innan Kenny sätter full carreta ner mot hörnflaggan, får en finfin passning, dribblar av en man och rullar bollen snett bakåt till Samme som på ett tillslag klämmer in trean.
  Nittonde minuten: Tobbe är ute och härjar på en offensiv raid, får till ett bra avslut från distans som målvakten inte kan hålla och på returen är Kenny framme och snattar bollen framför målvaktens händer och lyfter in fyran över hans hjälplösa händer.

   Efter fyran avtog den riktigt skogstokiga anstormningen från Tiffets sida och tempot bedarrade en aning – om inte, hade antingen Thomas, Tosse eller Samme satt världsrekord på tiotusen meter eftersom de kutade galet mycket.
   Men att ”tempot bedarrade en aning” betyder inte att Tiffet slutade sparka boll, bara att det gjordes i ett lite mera mänskligt tempo. Fler chanser vaskades fram, hörnor ordnades till och förutom spelarna och TIF-klacken måste både boll, domare och fåglar varit glada över att få vara med om denna braskande fina tillställning.
   Innan halvleken var slut hade Tiffet gjort två mål till, båda på straff. Samme slog in den första till höger om målvakten och sedan han strax efter bytts ut mot B-coach (den här gången spelade han i Tiffet istället) fick Kenny rulla in den andra straffen.

   6–0 i paus och tränare Carlgren, The Special One, stod och såg nöjd ut över sin coachseger – på sedvanligt manér med händerna i byxor utan fickor – och hade väl inte så mycket att tillägga. Utom att det vore skoj om vi kunde göra fler mål och inte släppa in några. Och noggrant passningsspel. Och etta in i situationerna. Och ta löpningarna. Och vilja ha bollen. Men skitbra spel, pågar!

   Skador på Kenny och Tobbe tvingade The Special One att stuva om i laget, Svante gjorde debut som mittback, Arne klev in som ytterback och gjorde det med både glädje, charm och kompetens.
   Och andra började ungefär som den första med en hejdundrande TIF-offensiv. Två minuter in mötte B-coach en långboll på vänster sida av planen, vred, vände, tittade upp och in mot mitten, vred och vände några gånger till, tittade upp igen och fick syn på en vilt sprintande Samme i mitten. B-coach gav bollen en fjäderlätt smekning med vänstertassen och den passningen hade perfekt skruv och extra allt på när den träffade Sammes högerfot mitt i ett graciöst löpsteg och for som en pil intill vänster stolpe. 7–0. Och det hade gått fyrtioåtta minuter. Av bara farten gjorde Victorious åttan två minuter senare och det började talas om rekordstora siffror, om femtio minuter som skakade Malmen, om kärlek, om livets uppkomst, om en eventuell påfyllning av vattenflaskor, om hur långt Thomas egentligen kan kuta och om Gud, Allah, Buddha, Vishnu och Jussi Jääskeläinen som nog var Tiffare, de också.

   Men sedan blev det inte så mycket mer. Malmen ville väl inte släppa in fler mål och hade fler gubbar ivägen i defensiven, några Tiffare hade sprungit sig lite trötta och kände nog att den där extra motivationen för att kuta livet ur sig inte riktigt finns när man leder med åtta mål.
   Men några saker värda att notera:

–    Tosse gjorde världens kortaste byte när han lämnade plats för Mattias kanten, drog på sig en väst ovanpå tröjan men inte hann mer än att rätta till pressvecket innan Victorious kom utlinkande med ont i tassen. På’t igen, bara.
–    Anton förlorade en (1) nickduell i mitten av andra. Han halkade i gräset när han skulle hoppa och kom inte riktigt hela vägen upp.
–    I den sjuttionde minuten kom en långboll mot Hans Ingemar Berg i mittförsvaret och för första gången på hela matchen missbedömde han den, bollen studsade över huvudet och han tvingades kuta ifatt den med en malmare i ryggen och sparka ut bollen till inkast. Basse Stålbrand som för en gångs skull var avstängd stod på sidan av planen höll på att bryta ihop av skratt när det slog honom att det var första gången på hela matchen som Hans Ingemar rörde bollen med fötterna.
–    Thomas blev trött. Då var det i och för sig bara fem minuter kvar, men ändå.

   Sista femton verkade Malmen ångra sig och bytte strategi till att vilja spräcka nollan istället för att försvara åttan. Och Tiffet verkade suget på att nå de magiska två siffrorna i protokollet och det blev lite Hawaii. Arne och Svante stod ivägen i de flesta fall och när de inte var på plats var Hans Ingemars huvud ivägen, saknades även han kom Thomas, förstås, sättande och avvärjde. I rossorossi skapade också en del halvchanser men den riktiga skärpan saknades. Tills Anton vann en nickduell och knoppade fram den i den fria ytan bakom Malmens backlinje där en tillfrisknad Victorious Hansen sprang som en besatt och behärskat rullade in 9–0 bredvid Malmens utrusande målvakt – här kände sig Malmens målvakt av någon dunkel anledning nödgad att produktplacera hasardspel, för just som bollen passerade honom illvrålade han ”köp en lott!”. Märkligt. Men han kanske har bra betalt.

   Sista fyra–fem minuterna var många tiffare sugna på att göra tian och det blev ännu fladdrigare bakåt, men Arne och Svante stod kvar som vaktposter och såg till att Malmen inte ens fick lägen. Tiffet däremot hade faktiskt två bra lägen att dunka in den magiska tian, men lite trötthet, lite för mycket vilja och en släng av överdriven målkåthet hejdade de planerna. 9–0.

   Just som domaren satte pipan till munnen och tiondelar av en sekund innan signalen verkligen gick stormade TIF-klacken planen för att hylla sina hjältar och det var fler än elva tiffare på planen samtidigt. Här skulle man kunna vara stygg och säga något om vådan av att futilt protestera mot domare och läxorna man kan lära sig. Men det gör vi inte. Puss och kram.






Malmens målvakt missar att ta ner hörnan...

...gör några schyssta moves medan Anton behöver uppsöka hemlighuset...

... och Tobbe nickar behärskat in 1-0!

Iceman & Starfighter tränar inför Tjejmilen

Adde klappar "Hunden, katten, glassen!"

Samme smackar in en straff


Domaren har ett väldigt rakt ben.

Starfighter dunkar in en straff. Rille är sugen på returen och en kaffe.

Ola hör att det pågår en snacketolva och sträcker på sig för att höra bättre

Laget som gjorde det!





Samuel Kullberg avverkade sina sedvanliga femtio kilometer och pytsade tre gånger. Det duger. Svantinho Petré är snyggare än Paul Breitner, han är välare än Paul Breitner och han är bättre än Paul Breitner någonsin drömde om att få vara. Skitbra.

Kenny Starfighter spelade bara fyrtio minuter innan högerlåret var tvunget att åka hem och äta middag, men på de fyrtio hann han göra två mål och servera Samme en macka med extra allt. Tosse Andersson är så kvick att man inte kan tro att karln är en dag över 38. Aviga finter, hala löpningar och ett par stilfulla framspelningar.

Hans Ingemar Berg hade bollen mer med huvudet än med fötterna, men ägde försvaret och var klockren i alla sina insatser. Thomas Andreasson var inte så spektakulär eller glamorös, men jävligt bra. Gjorde det s.k. skitjobbet.

christian louboutin shoeschi straightenersChristian Louboutin DiscountLouis Vuitton Handbagsreplica chanel handbags nike dunk lowbikini swimweargucci shoes saletory burch flats ED Hardy Bikinis